Jävla mörker.
Publicerad 12.02.2013 kl. 21:01

EU set to ban animal testing for cosmetic forever

Hur jävla bra!? Fan vad världen kan vara bra ibland. Ett första steg, hoppas det i framtiden blir flera av dessa. Mera kan läsas här.
Publicerad 05.02.2013 kl. 15:18

 photo 43531_zps831784a3.jpg

Aj, så tog jag en ny tatuering i oktober! Älskar havet (som ni kanske redan vet). Bilden är inte väldigt artsyfartsy, haha, men jag orkar inte.
Publicerad 27.01.2013 kl. 22:36

Jag har haft det ganska jobbigt i en lång tid, men så har jag under den senaste månaden börjat må helt okej faktiskt! Sådär överlag. Visst har jag mina stunder ännu men liksom, jag har inte mått så här okej på flera, flera år. Typ senast när jag var 13 år eller något. Hoppas allt är väl med er alla andra också!

Dock är jag så otroligt besviken på vissa personer. När min biologiska mamma begick självmord och min pappa dog så var det bara två av er alla som var där för mej (tack Unni och Angelica). Ibland förstår jag mej bara inte på människor.. vad betyder vänskap för er riktigt? Dåliga "vänner" har ni iallafall varit. Känn er träffade.
Publicerad 27.01.2013 kl. 22:23

I ett par veckor planerade jag hur jag skulle ta mitt liv, jag skulle dränka mej i havet. Havet som är min största kärlek skulle vara det sista jag såg. Planen var att dricka så mycket att mina survival instincts int skulle kicka in, så att jag int skulle kunna simma till stranden eller något. Hade dock int funderat på att vad om jag drack så mycket att jag skulle bli och ligga på marken utan att kunna röra mig alls. Jag kunde int stiga upp och gå till bryggan..Jag hade ringt en, nåh, kompis, och hon ringde vidare till min syster. Dom hitta sen mej liggandes där (berättade själv int var jag var, för jag ville bara säga hejdå och förlåt).

Igår kväll stod jag vid samma ställe men gjorde det int. Stod där i ett par timmar och bara grät. Jag vet int om de bara var det att jag int ville dricka alkohol eller varför jag int gjorde det. Jag önskar jag int sku ha fucka up på första försöket, hur jävla själviskt det än låter. Jag mår så dåligt och jag orkar int. Det hade int ens funnits en tanke i mitt huvud att jag int sku klara av att ta mitt liv. Tydligen kan jag ingenting.

Öööö ei vittu, jag vet int va min point va, här e en bra biisi:
Publicerad 07.10.2012 kl. 12:57

Jag är så trött både fysiskt och psykiskt.
Publicerad 02.10.2012 kl. 21:55

RIP Nicklas Hocker

Jag vet att (iallafall) en del av er kommer tycka jag låter som världens idiot nu, men.. Ni har kanske hört att Nicklas Hocker är död. Troligen begick han självmord, och det tar så jävla ont i hela mej. Tror att det tar så ont i mej pga att han var deprimerad, och jag vet EXAKT hur allting känns då.

Jag har sen igår gått runt med en sten i bröstkorgen och jag börjar gråta helt plötsligt alltid nu och då (jag som gråter så sällan över saker nuförtiden). Alltså jag förstår ju att det här int e helt normalt, jag kände ju int personen i fråga, men jag vet int vad jag skall göra åt saken. Jag e ju helt fucked up tydligen.

"Jag tror att ingen väljer att dö. Jag tror att de väljer bort den psykiska smärta de bär på, som de inte blir av med." Där har du alldeles rätt, människa.
Publicerad 24.09.2012 kl. 18:20

Eurocultured Turku 2012

Publicerad 15.09.2012 kl. 11:55

no time for us

Jag undrar hur en person man varit så nära med hela sitt liv, kan bry sej så lite om en helt plötsligt? Fast jag hur frågar hur jag kan göra vårt förhållande bättre igen, så får jag inga svar och inget annat heller.

Så här har det varit redan i fem månader och det känns som att det aldrig kommer bli bra igen. Jag hoppas att du inte tror att när DU börjar bry dej ett piss igen, så kommer JAG vara helt okej med sättet du behandlat mej före det (dvs nu). Du behandlar mej dåligt, fast du själv kanske inte PÅRIKTIGT förstår det. Jag förstår inte varför du inte ens kan berätta vad jag kan göra åt saken och vad jag ens har gjort för att orsaka detta.
Publicerad 09.09.2012 kl. 21:37

Aj, och sen måste jag få klaga på Finlands (iallafall Åbos) polis lite grann..

Förra året, då min biologiska mamma begick självmord, fick vi veta om hela saken endast för att min, då, minderåriga syster fick ett brev där det stod att hon skall börja få familjepension. Ingen polis eller någon annan kom liksom på tanken att kanske informera hennes döttrar om saken? Hur sjukt?
Publicerad 02.09.2012 kl. 20:56

TÄNKER FÖRKORTA BIOLOGISKA TILL BIO:
Jordfästningen gick bra, på plats var jag, min syster och fem andra personer (bio mammas bror och deras mamma, min bio halvsyster, min bio faster och min ena bio kusin). Av dem fem har jag förr bara träffat min bio halvsyster. Efter jordfästningen bjöd min bio mormor mej, mina systrar och bio morbrorn till henne och dricka kaffe och te, so we went there. Kändes konstigt, men helt bra nog. Dock verka int min bio mormor veta vad hennes dötter dog till (hon begick självmord genom att hoppa ner från sin balkong).

Idag började dagen med att min syster kom för att hämta mej och så åkte vi iväg till min bio faster, som förresten bara är ett år äldre än jag, och hennes barn. Dem har jag heller aldrig träffat förut. Vi pratade en massa om våra liv och annat sånt. Sedan var det dags att åka iväg mot huset där min bio pappa bor.. vi skulle träffa honom på gården. Jag måst säga att jag har aldrig varit så nervös i mitt liv. Min bio faster sa att han nog är full, och i dåligt skick (och ja, såhär efteråt sagt så var han i mycket sämre skick än jag trodde han skulle vara). Hon berättade att han oftast har en promille på 5, och fast han inte druckit på en tid kan promillen ändå vara 3. Tydligen brukar han få alkoholkramper  ifall han dricker för lite. Sjukt..

Jag vet int riktigt ännu hur jag känner över allt dehär. Jag har liksom träffat honom en enda gång i mitt liv (förutom dom två första åren av mitt liv; före jag blev förd till ett barnhem). Han var i så mycket sämre skick än jag trodde han skulle vara. Han fyller 42 nästa vecka men man skulle kunna tro att han var närmare 60? Kai se tästä..

Aj, och tydligen har han mitt och min systerns namn tatuerade på sin rygg. Och så har han varit i fängelse! Kovis dad I have, hoho..
Publicerad 02.09.2012 kl. 20:47

tea and beanies

Photobucket Måst börja arbeta på min utseende-angst (vissa av er vet hudan jag e), så tänker börja ta foton av mej själv och sätta upp på diverse ställen, haha. Congrätz till alla läsare!
Publicerad 31.08.2012 kl. 16:31

a better place, a better time

Eftersom ingen vet så mycket om mej och mitt liv så förkortar jag det här lite: jag är ett fosterbarn och flyttade till min fosterfamilj tillsammans med min syster när jag just fyllt 3år. Polisen tog oss från våra biologiska föräldrar pga. deras alkoholmissbruk. Har sedan dess sett min biologiska pappa en enda jävla gång, då jag var ca 13år gammal. Efter det har han inte tagit kontakt, vilket jag trott varit för att jag inte var sådan han tänkte jag skulle vara/han var besviken.

Men på fredagen förra veckan fick jag tag i hans nummer, skickade ett mess (vågade inte ringa) och idag ringde han till min lillasyster och sa att han skulle vilja träffa oss tillsammans med sin mamma. Allt känns så konstigt. Jag hoppas att han i framtiden kunde vara den förälder jag har ett nära och bra förhållande med, eftersom jag inte haft det med någon av de andra tre. Dock är jag lite orolig, eftersom jag hört att han är VÄLDIGT blyg.

Ps. På lördagen läggs askan av min biologiska mamma ner i jorden.
Publicerad 28.08.2012 kl. 20:45

when the fog spreads out in the rainy season

Tiden läcker alla sår är vad alla alltid säger.

Jag tycker inte om att tiden går. Jag funderar ständigt på att tänk om jag om 10år inte kommer ihåg hurdana människor min biologiska mamma och min fosterpappa var? TÄNK om jag inte kommer ihåg. Jag är så jävla rädd. Jag vill inte glömma.
Publicerad 14.08.2012 kl. 20:12

Har haft dom bästa 7 dagarna på länge (thank you all wonderful people). Men nu slår ångesten till. E jag den enda som får jävla ångest efter att man haft det så jävla bra?

Jag blir galen på mej själv över att jag ska vara sånhän.
Publicerad 10.08.2012 kl. 18:15

Jag lever den här mardrömmen, och hur jag än försöker vakna så går det inte. Jag sjunker djupare ner i mitt kärr, men ingen räcker en hand. Några tittar på, andra är för upptagna med sina egna liv för att ens märka något. Vart tog ni alla vägen?

Jag behöver er mer än någonsin. Jag sjunker, och snart drunknar jag. Jag har inga krafter att kämpa emot. Jag orkar inte. Jag vill vara en av er som inte måste kämpa i kärret, jag vill tillbaka till den tiden. Jag vill så mycket bara vara en av er.

Publicerad 11.07.2012 kl. 00:27

Jag har sett en massa bra artister och band dom senaste dagarna (bland annat Yakuzi Pato som förövrigt alltid låter lika jävla bra live, Jaakko & Jay, Asa..), men ändå känner jag mej helt tom på något sätt.

Orkar inte.

Jag orkar inte känna såhär. Kanske det beror på att de e en händelselös, regnig söndag. Eller sen inte. Men vi håller tummarna för att jag ska känna mej okej igen imorgon.

Publicerad 03.06.2012 kl. 14:30

come and dance with me

Publicerad 18.05.2012 kl. 13:53

Ju äldre man blir desto svårare blir det att bli älskad. Kanske för att folk så ofta misstänker en för att vara på låtsas och onaturlig. Som om barn skulle vara helt naturliga och okonstlade och omedvetna om hur manska låtsas vara för att bli omtyckt. Jag tror snarare att de inser väldigt tidigt att de alltid måste spela någon slags roll och att vissa av rollerna funkar mindre bra.

Det värsta jag vet med att vara ung är att man alltid tycker att man var så omedveten och naiv för ett halvår sedan. Man kan inte lita på sitt omdöme, hela tiden känner man sig mer genomtänkt än igår. Och allt man upplever och förnimmer är bara klichéer trots att det känns som att man ska gå sönder.

Publicerad 06.05.2012 kl. 12:32

Om två ynka dagar får jag se Graveyard igen! Glädje.
Publicerad 08.03.2012 kl. 19:11

bild på tatuering

Eftersom jag int kan få något till stånd (skaffa någon som sku kunna ta ett bättre foto av tatueringen), så tog jag en bild själv. Dock har tatueringen int läkt ännu 100%.

Ps. mina fingrar ser sådär konstiga o röda ut eftersom jag lider av Raynaud's.

 photo yks_zpse164b2ef.jpg
Publicerad 23.02.2012 kl. 14:27

How, What & Whykertajat



För att Miika e en bra typ, biisin e sweet o jag har så jävla bra fiilis för tillfället.
Publicerad 15.01.2012 kl. 17:55

be a lighthouse

En kista full med saker, som inte går att öppna. känner jag mej. Känner mej så besviken på världen och människorna i den. Känner att jag inte kommer över denna ångest som tagit ett fast grepp om mej. Jag vet för fan int vad jag ska göra.

Dock känner jag lite glädje av tanken att jag får gå tillbaka till jobbet om en vecka och vara med barnen; när mina systrar, mamma och ena bror blev förtjusta i julklapparna jag köpt dem; tanken av att jag kommer se Kaikukasti igen om en vecka (och vet att allt kommer kännas så bra då, fast bara för den stunden) och på tatueringen jag kommer ta det kommande året.

Och så är jag frustrerad på min äldsta bror som int verkar förstå att också andra människor än han har känslor (förklaring: min syrra och jag köpte snygga Nike-skor till honom, och sekunden han öppnat paketet säger han "kan man byta domhär?" och rusar ut från rummet). Suck.
Publicerad 24.12.2011 kl. 23:08

Det hemskaste är när du dyker upp i mina drömmar. They are supposed to be my getaway from the reality.
Publicerad 09.12.2011 kl. 07:51

Photobucket
Publicerad 21.11.2011 kl. 20:10

och jag vill regissera slutet

Vi, min familj och jag, var och träffa prästen igår för att gå igenom vad exakt kommer att hända på begravningen samt i vilken ordning.  Jobbigt.

Eftersom min pappa jobba på Silja Line (han var på jobb 10 dagar, och sen hemma i 10 dagar) är jag rätt van vid att han är borta, vilket gör det ännu svårare att förstå att han är borta helt och hållet nu. Död. Han kommer inte hem från jobbet något mer.

"Mä tarviin jotai värii tähä helvetin arkee" - Juno

Imorgon kommer dock bli bra. Jag åker iväg till Helsingfors efter jobbet för att se Alexi Murdoch! Något positivt finns det iallafall i dessa tider.
Publicerad 07.11.2011 kl. 20:55

Alla småsaker känns jävligt jobbiga just nu. Var nästan hela dagen igår irriterad på allt möjligt (förutom då vi var i Bossaliina och kolla på Roy and the Fishermen, vilka var otroligt bra!).

Idag vakna jag irriterad för att jag kommit överens om att gå och fota med en kompis. What the fuck is happening with me? I'm going anyways, gillar att fota.

& jag gråter nästan när jag tänker på att jag måst gå tillbaka till jobbet på måndag
Publicerad 05.11.2011 kl. 11:50

ångesten tar över

Photobucket

Jag önskar att stenen jag har i min bröstkorg skulle försvinna. Att ångesten skulle försvinna. Ärligt talat har jag efter min pappas död kännt mej som jag skulle leva i en helt annan värld än alla andra. Och jag vill inte det.

Har haft sådanhän känsla förr eftersom jag är ett fosterbarn; då var min biologiska familj och släkt den ena världen och min fosterfamilj och vänner den andra. Då bröt jag kontakten med den biologiska familjen* (dock fanns det också andra orsaker till att jag gjorde det), men vad ska jag göra nu?

*och det att jag bröt kontakten med min biologiska mamma var, iallafall, en delorsak till att hon begick självmord i sommar

Publicerad 02.11.2011 kl. 12:52

23.10.2011

På söndagen dog min pappa. Helt sådär bara. Utan att han någonsin haft någon värre sjukdom eller måsta äta medicin. På söndag morgon vakna han int mer.
Publicerad 26.10.2011 kl. 20:52

Jag började jobba på ett dagis i början av augusti och har ett arbetsavtal där till slutet av maj. På min första ordentliga arbetsdag börja där också en 1årig pojke (som vi kan kalla för E), och jag visste genast att de var något speciellt med honom. Vi har någon slags connection.

Ärligt talat kan jag säga att jag skulle adoptera honom om något skulle hända hans föräldrar. Nu har han varit sjuk redan i en vecka och jag saknar honom helt otroligt. Jag känner redan nu ångest över att jag kommer sluta jobba där i maj och möjligen aldrig kommer se honom mer. Jag har jobbat på dagis många, många gånger och ja, det finns jätte många söta barn, men han är något speciellt. Jag vet int vad jag ska göra åt mina känslor. Sånhänt e ju kanske inte helt normalt, eller?

Publicerad 02.10.2011 kl. 15:09

animal testing

Jag har bojkottat Lipton redan en tid eftersom jag fick reda på att de testar produkter på djur, men fick nyligen reda på att vissa väldigt s.k. "vanliga" och kända varumärken också testar sina produkter på djur .. Så jag tänkte berätta vilka några (kosmetik & hygienartiklar) av dessa är:

  • Johnson & Johnson (Neutrogena)
  • Procter & Gamble (Aussie, Vicks, Max Factor, Pampers, Gillette Co., Head & Shoulders, Olay, Pantene)
  • Unilever (Axe, Vaseline, Sunsilk, Dove)
  • GlaxoSmithKline (Sensodyne)
  • Colgate-Palmolive Co.
  • Loreal USA (Maybelline, Biotherm, Vichy, Garnier, Giorgio Armani, Lancôme)
  • Reckitt Benckiser (Veet, Clearasil)

"This section includes both companies that manufacture animal-tested products and brands that are owned by companies that have not yet adopted a permanent "no animal testing" policy. Listed in parentheses are examples of products manufactured by either the company listed or, if applicable, its parent company. For a complete listing of products manufactured by a company on this list, please visit the company's website or contact the company directly for more information. Companies on this list may manufacture individual lines of products without animal testing. They have not, however, eliminated animal testing from their entire line of cosmetics and household products." källa 

Photobucket

 

Eftersom listan är så jävla lång har jag personligen bestämt mig för att endast köpa kosmetik & hygienartiklar från LUSH. Men kom ihåg att ifall ni har någon av dessa produkter hemma - släng inte dem! Annars slösar ni, vilket inte e bra för miljön. Använd dem istället till slut och köp sedan nya produkter som inte använder s.k. "animal testing".

Publicerad 18.08.2011 kl. 13:54